På
UNT:s debattsida går professor Yngve Hofvander till angrepp mot omskärelse av pojkar.
Han argumenterar inte utifrån en professionell utgångpunkt utan kör oförblommerat med känslomässiga apellationer till den majoritetsbefolkning som inte till fullo förstår omskärelsens betydelse för de inblandade.
Hofvander hävdar att Sverige enligt Barnkonventionen åtagit sig att "utrota traditionella seder som kan skada barn". Då ska man veta att FN:s kommitté för barnens rättigheter ej betraktar omskärelse som ett konventionsbrott. Rädda Barnen har uttryckligen skrivit att man ej vill räkna omskärelse som ett brott mot Barnkonventionen. Rätt utförd innebär omskärelse inte att barnet tillfogas skada. Snarare talar de medicinska rönen för att ingreppet är positivt för barnets hälsa. Till detta kommer de psykosociala aspekterna, så för barn som föds inom den judiska och muslimska kulturkretsen är det med största sannolikhet barnets bästa att omskärelsen utförs. Det borde således ligga närmare till hands att hävda att ett förbud skulle strida mot Barnkonventionen.
Hofvander menar att omskärelse må ske först efter 18 års ålder "när barnet självt kan bestämma". Men vad är det han då kan bestämma? En 8-dagars bebis kan mycket riktigt inte välja själv bestämma huruvida han vill bli omskuren eller ej. Ett flertusenårigt religiöst påbud föreskriver att ett judiskt gossebarn skall omskäras på 8:e dagen. Någon frihet för individen att förhålla sig till denna tradition vad avser den egna omskärelsen kan således inte finnas, oavsett lagstiftning. Är det då föräldrarna eller staten som skall välja i barnets ställe? Det enda som är förenligt med religionsfriheten, föräldrarätten och människans rätt till sin nationella/kulturella identitet (vilka samtliga finns upptecknade i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna) är att föräldrarna fattar beslutet om omskärelse.
Sedan 1700-talet har judar varit välkomna att leva i Sverige och de är idag en väl integrerad grupp i samhället. Omskärelsen av småpojkar har aldrig varit en hemlighet. Vi kan vi inte komma mer än 200 år senare med villkor som omintetgör deras fortsatta rätt att leva i landet såsom judar. Det skulle vara ett skamligt och inhumant övergrepp.
Hofvander menar att
"omskärelse av pojkar - var, av vem och hur denna än görs - innebär en kränkning som inte är riskfri av ett barns integritet. Och därvidlag är det ingen skillnad mellan omskärelse av pojkar och flickor, även om den av flickor torde vara en grövre kränkning."Jag vill betona att kvinnlig könsstympning inte skall blandas ihop med omskärelse av pojkar. För könsstympning gäller (oftast) följande:
* Ingreppet är på ett avgörande sätt mycket grövre än omskärelse vad gäller könsdelarnas funktion, och det kan ej återställas med känd plastikkirurgi.
* Ingreppet påverkar kraftigt och otvetydigt kvinnans hälsa till det sämre.
* Ingreppet sker vid en ålder då flickan själv kan ge uttryck för om hon vill genomgå ingreppet eller inte. Det kan inte ett åtta dagars gossebarn, därför måste föräldrarna välja i hans ställe.
* Ingreppet föreskrivs inte av någon religion.
* Bland de som utsatts för ingreppet finns det en stark opinion mot att fortsätta med denna sedvänja. Till skillnad från manlig omskärelse där nästan samtliga är för och det fåtal som är emot i teorin tillämpar det ändå ofta på sina egna barn.
Dessa punkter innebär principiellt viktiga skillnader mellan könsstympning av flickor och omskärelse av pojkar.
